Norra Sydön
Vi landsteg på den södra ön med en god känsla och längtan efter att bege sig ut på vägarna och få upptäcka den i hörsägen "vackrare utav de två öarna" var påträngande.
Dessvärre fick vi inte alls den starten vi ville ha då ett antal faktorer ställde till det för oss...
Vädret gick för första gången heads-up mot oss och våra kort visade sig vara alltför veka. Regnet öste ner under några dagar och nätter (vilket mina tältkumpaner kan intyga på), därpå kyla och vind, ledde till att laget hade en mindre dipp i hjärnverksamheten då staden Picton inte hade alltför mycket att tidsfördriva sig med.
Men efter regn kommer...
Bilproblem! Vår så annars pålitliga Corolla strejkade undan för undan och vi kände oss inte alltför manliga när vi blint stirrade ner i röran under motorhuven. Dock efter experthjälp var hon good to go!
Det inträffade även någon annan incident, men den gör sig bäst här sekretessbelagd...
Tillslut kunde vi ta oss vidare längs med havsvägen på toppen utav sydön, via staden Nelson och slå läger vid landets minsta nationalpark, Abel Tasman. Stället blev vår egen kurort då vädret de kommande dagarna kompenserade den senaste tidens ruttenhet med en stekhet sol, och för första gången hittills i landet, vindfria dagar.
Det lapades sol likt Stålmannen på vackra stränder och livet var snäppet göttigare än vanligt. Välbehövliga dagar!
Vi tog oss sedan tillbaka samma väg som vi kommit och via Nelson och vinodlingarna i Blenheim, kom vi ut till Stillahavskusten och staden Kaikoura.
Den relativt lilla kuststaden var en gång i tiden en utgångspunkt för valjakt. Bara några kilometer ut från torra land finns nämligen en canyon som är lika djup som fem stycken uppstaplade Sky Towers och det gör tydligen området idealiskt för de stora däggdjuren. Den sista jakten skedde dock år 1964 och vi människor han som tur var inte utrota arterna helt.
Idag åkte vi dock ut med ett gäng i en båt och jagade de graciösa djuren. Denna gången främst med våra digitalkameror. Vi fick se hela sex stycken kaskelotter och ett gäng på cirka 100 "dusky" delfiner. Någon ombord torde ha med sig en fyrklöver ombord, då man kunde se på vår upprymda besättning att detta var en ovanlig dag.
Imorgon beger vi oss från staden och vår sista kväll i Kaikoura krönts med några prickande rader skrivna av Herr Willie Nelson. Hade gott!
And i can't wait to get on the road again
On the road again -
Like a band of gypsies we go down the highway
We're the best of friends.
Insisting that the world keep turning our way.
Oscar.
