backpackingfjorton.blogg.se

Dag nr 13 in på resan slog vi läger i den maoriinfluerade staden Rotorua i mitten utav nordön. Platsen är som den förra meningen avslöjar ett centrum för maorikultur och är även känt för sina heta källor/gejsrar, vilket lockade oss just hit.

För att komma maorikulturen lite närmare bokade vi här självklart in oss på en maoriafton i en maoriby belägen strax utanför Rotorua. (Vad kan vara ett bättre sätt för att lära känna kulturen?!). 

Kvällen i maoribyn var både spännande och intressant. Innan ankomsten till byn fick varje besöksgrupp utse varsin "hövding" som var tvungen att bli accepterad av maorihövdingen vid välkomstceremonin för att komma in i byn. Kravet för att bli accepterad var i princip att "hålla minen" när de krigsmålade stammedlemmarna dansade och räckte ut tungan framför dem, vilket samtliga "turisthövdingar" tycktes göra.

Inne i byn bjöds det sedan på dans, sång och mat av maorierna samt en hel del inslag av stammens seder och ritualer som även vi gäster fick delta i, med blandat resultat.. 

Någon mil utanför Rotorua besökte vi dagen därpå en plats med heta källor och gejsrar, Wai-O-Tapo Thermal Wonderland. Mycket häftig syn! 

När vi därefter var helt färdiga med Rotorua begav vi oss iväg till nästa ställe på vår rutt, staden Taupo, som ligger intill landets största sjö, Lake Taupo. Här hade vi ett par lugna dagar där vi bara slappade och njöt av nuet vid strandkanten av Lake Taupo innan vi for vidare ner till nationalparken Tongariro, som ligger vid södra änden av sjön. Här hade vi tänkt att gå en av världens finaste endagsvandringar(enligt Lonely Planet), men det slutade med att endast en i gänget genomförde denna, Oscar i detta fall. Detta pga att Simon blivit bestulen på sina skor några dar tidigare och att jag själv inte kände mig helt hundra för dagen. Men vackra vyer var det fick vi bekräftat av Oscar!

Efter besöket i nationalparken blåste vi sedan ner till den lilla kuststaden Whanganui, vilket visade sig vara ett lite förhastat val då vi missade att en av landets bästa forsränningar låg i närheten av det område vi kom ifrån. Typiskt! Så då var det bara att vända på kosan och styra tillbaka mot nationalparken och floden Rangitikie där utgångspunkten låg, eftersom vi var mycket angelägna om att prova på denna fartfyllda aktivitet.

Vägen dit var dock lite knepigare än vad vi räknat med, då vi flera gånger om trodde oss köra fel när vi smög fram längs de bergsbelägna grusvägarna som inte tycktes leda någon vart, vilket de sedermera visade sig göra. MEN, vad gör ett par timmars extra bilåkande när man är omgiven av en förtrollande natur och dessutom får sällskap av en flock hundratals får som blockerar vägen framför en precis som på film? Inte skadar det mig iallafall.o

När vi till slut kom fram visade sig att den aningen knöliga vägen dit verkligen var värt mödan! Forsränningen var mycket uppskattad hos alla tre. Med hjälp av den Robinson Crusoe-liknande guiden Derek från Kanada och hans kommandon hjälptes vi i teamet åt att parera forsens alla hinder och tog oss slutligen ner helskinnade. Vilken grej! Rekommenderas starkt till den äventyrslystne!

För tillfället befinner vi oss numera på sydön, i den lilla hamnstaden Picton, efter att tagit färjan över hit från huvudstaden Wellington under gårdagskvällen. På sydön väntas framöver ett fantastiskt landskap som vår vita Corolla ska få äran att färda oss igenom och slutligen avsluta med ett stopp i landets mest adrenalinfyllda stad, Queenstown. 

Här kommer en ny laddning bilder från våra senaste eskapader! Denna gång med beskrivning.