Vart är vi påväg?

Publicerad 2013-12-30 06:03:49 i Allmänt,

Vi lyfte från Arlanda kl 18.50 den 28e december och tog sikte mot vår första checkpoint på resan, Heathrow, världens näst största flygplats som ligger utanför London. Väl här boardade vi omgående vår flight till Hong Kong. När planet lyfte upp mot skyn hade vi i mörkret hela London upplyst under oss. Mycket vackert.

På den nya flighten gjorde vi oss så hemmastadda vi kunde och när vi väl kommit underfund med vad klockan var (totalt tolv timmars förskjutning), välkomnade vi John Blund. Då och då under turen vaknade man till och upptäckte på skärmen i stolsryggen framför sig att man just då flög över städer som Irkutsk och Novosibiriskt. Häftigt känsla att flyga över i stort sett ingenting, som Sibirien ändå är, eller inte är och som tur var blev den ingen avvikelse till Gulag heller, utan vi landade på Hong Kongs flygplats, bland de 100 tankfartygen som poserade i hamnen.

Därmed var det halvlek i vår resa mot Nya Zeeland, eller?

Det trodde i alla fall vi...

...Vi fick inte flyga till Nya Zeeland med vår biljett...

Det sade hongkongesiskorna i gate 21 på Hong Kong AirPort till oss. Inte utan en biljett ut ur Nya Zeeland, vilket vi inte köpt än eftersom vi inte hade bestämt något avfärdsdatum. Så väl vid disken beslagtar personalen våra biljetter och säger att vårt bagage kommer att lastas ut ur planet. Biljetterna skulle vi få tillbaka om vi väl köpte flygbiljetter ut ur nya Zeeland.

Så som ni säkert förstår gick vi ut på jakt efter några sånna biljetter, eller rättare sagt så kutade vi i flygplatsens kilometerlånga korridorer i jakt efter dem.

Eländet fortsatte. "Onlinedatorerna" på flygplatsen var så offline dem kunde vara, det fanns informationsdiskar, men ingen som kunde sälja biljetter. Det enda sättet att köpa biljetter verkade vara att via ett knackigt Wi-fi beställa med hjälp av någons telefon.

Tillslut hamnade vi i stort sett på disken vid gate 21. Trötta efter allt springande. Trötta efter den 12 timmar tidigare flighten. Stressade av den rödblinkande "Final Call skylten". Den pärsen alltså...

Men då plötsligt, på fjärde försöket, gick transaktionen igenom. Vi hade tre biljetter! Flyget till Auckland stod också kvar! WOHO, vi skulle klara det!

Men inte då.. Då sade hongkoneserna att det saknades ett e-nummer på biljetten och att dem därmed inte kan släppa oss ombord. Vi kunde bara se på genom fönstret när planet rullade iväg mot startbanan och sedan lyfta utan oss.

Trötta, arga, uppgivna och sorgsna stod vi där. Vad skulle hända nu? Skulle vi bo i Hong Kong några nätter? Får vi nya flygbiljetter? Vad fan gör vi?

Då kom hon. Vår ängel i nöden. Natalie Leong. En liten asiat som stått med hela tiden vid sidan om, tog oss nu under sina vingar. Hon tog med oss genom flygplatsen till sitt kontor och väl där fingrade hon på datorn, ringde samtal omvartannat, ibland två stycken samtidigt. Hon gav allt.

Två timmar senare hade hon lyckats att få med oss på ett nytt flyg till Auckland och också fixat oss nya biljetter med e-nummer ut ur Nya Zeeland. Vår hjältinna.

Just nu ligger vi på sängarna i vårt rum på Kiwi Internationall Hotel i skuggan utav Sky Tower och tar igen oss efter den långa resan. Resan från Hong Kong på vår nya flight gick felfritt och vi kom igenom tullen in till Nya Zeeland utan några problem.

Strax ska vi gå ut och kolla sevärdheter i området.

Resan är målet.

Fortsättning följer, hade gott!

Undertecknat Oscar